En annan text från min samling..
Stum av kvinnodoften som genomsyrar hans kropp, paralyserad och svullen av tårar.
Flyter ut som bläck i våra lakan och tummar min själ med smutsiga händer.
Tvångstvagar mig med arsenik, fräter och sårar.
Hans svek visar sig som gulblekta märken i våra sängkläder, som ljusröda strimmor på hans innerlår.
Jag svälter min kropp i önskan om att min inre skönhet ska växa i proportion, min sista räddning, mitt enda hopp. Jag stirrar på honom, vill bönfalla honom att älska mig igen.
Inget att äta utom sängens hetsigheter som nu är tagna ifrån mig. Skammen bildar konvulsioner i mitt inre, drar ihop mina lemmar till garnnystan. Han får inte lämna mig så jag binder hans händer runt min hals. Han sover, jag röker.
Mina sinnen flår hennes hud, hennes skalp vilar i mina händer. Jag är vulgär och oattraktiv, hon är säkert allt utom det.
Jag vill ha honom i mig.
Jag vill äta honom.
Min kärlek är självisk.
Han var inte beredd att jag skulle komma på dom den morgonen. Hon var inte beredd på att jag först skulle nå pistolen,
Än mindre att jag skulle skjuta för att rädda mitt eget skinn.
