Bara för att det är den finaste dikt jag någonsin fått skriven till mig och för att jag mitt hjärta aldrig släpper taget om den här människan.
Hanna
Du är som dem första solstrålarna som når jorden när morgonen stiger fram för att ta bort allt det mörka för att ge liv till det döda. Du värmer som tusen lågor från kärlekens eld. Ditt hjärtas slag är pulsen som håller mig vid liv varje dag. I ett skyfall av regn skiner ändå solens stålar över dig. Du är som den första blomman på våren som kommer efter den långa kalla och mörka vintern det är dig man tittar på när du går förbi.
Du är något av det vackraste denna jorden någonsin skapat. Ögon som dem klaraste stjärnor på den mörkaste himlanatt. Hår lenare än det dyraste silke. Som en ängel utan sina vingar framstår du när jag sluter mina ögon för att falla inför din skönhet. I mina drömmar rör jag vid dig. I mina drömmar kan jag känna din doft. I mina drömmar håller jag dig tätt in till min kropp. Där kan jag röra dig på ett sätt som inte är mänskligt ett sätt som jag aldrig vågat i den verkligheten vi lever i. Där älskade vi på bara ett sätt som gudar kan. Kan min dröm bli verklig? Kan jag röra dig utan att du stöter bort mig? Kommer jag kunna ligga på din arm och lukta på dej ? eller är det som någon någonstans sa en gång att drömmar inte går i uppfyllelse? Jag tror att mina drömmar visar vad mitt hjärta vill ha och hur jag borde ha det. Min dröm kanske slår in jag kan bara fråga stjärnorna, och dem stjärnorna tittar jag rakt in i när jag frågar dig om du älskar mej.
