Hanny

Snygg, vacker, fin. Det här med skönhet är inte helt lätt att definiera har det visat sig. Jag tycker ordet vacker är något man inte ska slänga ur sig om man inte menar att personen är exceptionellt fin i just DINA ögon.

Jag tycker väldigt få människor är väldigt vackra, inte för att det inte finns massor av rent visuellt perfekta människor, utan att det finns få människor som verkligen är vackra inifrån och ut. Något av det mest avtändande som finns för mig är människor som alla förväntas tycka är supersnygga., eller ännu värre anser sig själv vara värdiga särbehandlig pågrund av sitt utseende. Det blir bara så trist och så platt.

Vad gör personen speciell för mig om alla andra tycker likadant?

Jag tycker om saker som bryter mönstret, kanske ett par lustigt små öron, eller en gullig näsa, eller ett ostyrbart hår eller ögonfransar som böjer sig på ett personligt sätt.

Jag tycker negativitet, trångsynthet och hat gör människor otroligt fula. Det är glädje, ödmjukhet och ett och annat sött personlighetsdrag som gör människor fina tycker jag.

Jag älskar att min syster har tre födelsemärke runt sitt ögonbryn som ser ut som orionbältet, jag älskar att min bästa vän Tinny har världens mjukaste öronsnibbar och spetsiga amorbågar på läppen istället för runda, jag älskar att min pojkvän har ett födelsemärke bakom örat, jag älskar att han har världens minsta näsa , att han har fräknar som man vill äta upp en för en. Jag älskar allt det där jag ser som jag vet att kanske inte alla andra lägger märke till , det gör det mer vackert för mig.