Vi ses igen, rövardotter! Alla dagar, det vet du, söstra mi



Den natten då Ronja föddes gick åskan över bergen, ja, det var en åsknatt så att allt oknytt som höll till i Mattisskogen förskrämt kröp undan i sina hålor och gömslen, bara de grymma vildvittrorna gillade åskväder mer än alla andra väder och flög med tjut och skrik runt rövarborgen på Mattisberget. Det åskade så kraftigt att Mattisborgen högst uppe på Mattisberget rämnade mitt itu. Ronjas barnaliv började storslaget.

Borka, var Mattisättens ärkefienden.
Så som Borkas far och farfar hade varit ärkefiender till Mattis far och farfar, ja, långt bortom mannaminne hade Borkaätten och Mattisätten legat i luven på varann. Rövare hade de varit i alla tider och en förskräckelse för hederligt folk som med sina hästar och vagnar och foror måste fram genom de djupa skogarna, där de höll till.

Om allt detta visste Ronja inget än, hon var för liten. Inte förstod hon då att hennes far var en fruktad rövarhövding. För henne var han bara den där skäggiga snälla Mattis som skrattade och sjöng och skrek och gav henne välling, honom tyckte hon om.

När Ronja blev äldre och fick tillåtelse att vandra fritt i skogen fick sa hennes far "Akta dig för vildvittror och grådvärgar och Borkarövare."

Men det blev ej som rövare Mattis hade tänkt sig, Ronja blev bästa vän med Borkas son Birk och tillsammans utkämpade de en kamp för fred och rättvisa.





Rumpnissar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0