Oh



Tänk hur det vore att vara med i en raspig, fransk film. Där det alltid regnar och alla bär trenchcoats och tar skydd på någon rökig jazzbar. Skumma typer rör sig som skuggor över Paris gator och det ringer i en öde telefon kiosk.
Om jag vore hon som svarade hade jag burit höga klackar, bustier och en knytblus.  Jag hade svarat "Bonjour"
och tittat flackande med blicken då någon knackar på glaset.
Ouh Mon Dieu!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0